stephincameroun

Det är tvâ veckor sedan jag kom hit. Tvâ veckor och tre dagar. Det är ju ingenting... Det kânns mycket längre.

Ibland känns det som en evighet. Ibland som igâr. Tid âr sâdan.Tvâ veckor är närmre igâr än en evighet.

Ibland undarar man ändâ vad man gett sig in pâ fôr bana. Att vâlja ett yrke där man oftast, förhoppningsvis eftersom det betyder att man fâtt jobb, kommer vara lângt hemifrân... samtidigt som man klagar pâ att man inte haft nâgot riktigt hemma pâ ett par âr...



Ca fait deux semaines que je suis là. Deux semaines et trois jours. C'est rien! J'ai l'impression que ca fait beaucoup plus. Et en même temps pas.

Parfois on a l'impression que ca fait une éternité. Aprés comme si c'etait hier. Le temps, c'est comme ca... Deux semaines c'est plus proche de hier que d'une eternité.

Des fois on se demande comment on a pu choisir de s'investir sur un chemin vers un métier ou on va, si tout ce passe bie et on réussi a trouver un métier, être tres loin du "chez moi"... En même temps qu'on se plaint de ne pas avoir eu de vrai "chez moi" depuis auelaues années...

Vy frân vâr balkong pâ kontoret.... Kâkstadens plâttak gôr sitt bästa fôr att  dölja  verkligheten därunder... Detta är en ganska vanlig syn när man kommer upp lite över hustaken...


Vue du balcon de notre bureau. Les toits en métal des bidonvilles font de leur mieux pour essayer de cacher la réalité qui se trouve en dessous... Ceci est une vue assez courant quand on monte un peu au dessus des toits...

I söndags hölls det första årsmötet i en av de ungdomsgrupper som vi jobbar med. (Vi var 40 minuter sena....20 enligt min kollega..) Styrelsen och stagarna fastställdes. Jag övertalade en av de fyra-fem tjejerna, av ungefär 15 medverkande, att kandidera till posten som president. Föga förvånande, motståndaren, en kille, vann valet med 10 röster mot 3. Men, även om varken hon eller jag trodde att hon skulle vinna tyckte jag att det var vikigt att en tjej iaf ställde upp.... Till styrelsen valdes trots allt 2 tjejer till de totalt 5 posterna. Tjejen som ställde upp som President valdes till Vice-President (en roll som ofta innehas av kvinnor...) Tjejerna i styrelsen får sâledes, och lyckligtvis, en viss makt i beslutsfattningen. (Ifall besluten inte tas innan det officiella mötet vilket verkar, i alla fall delvis, ha varit fallet den här gången... Jag vet inte om det verkligen stämmer.)

 

Idag förstår många att man måste inkludera tjejer i en organisation, även om det ibland mer är för att « man måste » eller att det « se bra ut » än föds ur en grundlig analys av samhället... (Det finns självklart undantag!!!)

 

Mötet var lååångt. Vi började vid 15h30 (och då hade vi redan varit på en annan organisation sedan klockan 14) och kom inte hem förrän klockan 21... För en söndag är det tufft. Men jag får nog ta och vänja mig. Kommer arbeta de flesta söndagar de kommande månaderna. Och lördagar. Inga ILO-konventioner här inte! Man fâr ett annat sätt att se pâ râttvis handels-rörelsen nâr inte ens NGOs respekterar dem...

 

En ny vecka börjar. Och nu är det tid att verkligen strukturera sitt arbete. Har gjort en preliminär planering. Det kommer att bli mycket. Men kul och intressant!

 

Just nu är jag ganska sliten. Mitt myggnät ramlade ner härom dagen så inatt hade jag inget annat skydd mot dessa blodsugande odjur  än en roll-on som inte verkar göra någon större effekt... Jag må vara gnällig, men ett par myggstick och sedan hade jag halva ansiktet, ena handen och armen svullna. Och det kliade överallt! Usch! Dessutom vaknade jag med tuppen klockan 5h30... Ingen sovmorgon i söndags, förrutom tuppen är det i vilket fall omöjligt att sova efter klockan 8 med allt tutante och skrikande och gospel!

 

Precis lyckats rädda mig ur en diskussion med en av mina arbetskamrater (man) om huruvida jag skulle se « objektivt » på sexuella trackasserier. Vad nu det betyder? En annan arbetskamrat (svart)  försökte övertala mig om att jag inte kunde få hudcancer, att folk röker mycket i Sverige för att det är kallt, att Sverige nästan är ett slaviskt land, att whiskey ÄR gott, bland annat... Det är ganska roande... (Och jag lovar er att han är värre än jag med att alltid vilja ha rätt. Vilket inte är mitt fall. Folk använder det som ett argument när de har fel! hahha)

 

 

Dimanche s'est tenue la première Assamblé Générale d'un des groupes de jeunes avec lesquelles nous travaillons. (On est arrivé 40 minutes en retard.. 20 selon mon collègue..) Le bureau et les standards ont été votés. J'ai convaincu une des 4-5 filles présentes, (sur une quinzaine de personnes) de se présenter pour le poste de Président(e). Pas très étonnant, l'adversaire, un mec, a gagné avec 10 votes contre 3. Mais, même si ni elle ni moi ne pensait qu'elle allait gagner je trouvais que c'était important qu'une fille se présente... Deux filles ont tout de même été élues parmi les 5 postes du bureau. La fille qui s'est présenté pour le poste de Président(e) a finalement été élue Vice-Présidente (un poste souvent occupé par les femmes...). Les filles vont ainsi, heureusement, avoir du pouvoir dans la prise de décision (si celle si n'est pas faite avant la réunion officielle comme ça semble avoir été le cas cette fois-ci....je ne sais pas si c'est vrai)

 

Aujourd'hui de plus en plus de gens comprennent qu'il faut inclure les femmes dans les organisations, même si c'est parfois c'est plus parce « qu'il faut » ou parce que « ça fait bien » que naissant d'une vraie réflexion sur la société... (Avec exceptions bien sur!)

 

La réunion était horriblement longue. On a commencé vers 15h30, après avoir été à une autre réunion depuis 14h, et sommes revenus à la maison à 21h... Pour un dimanche, c'est dur! Mais je dois m'habituer je pense. Vais sûrement travailler presque tous les dimanches les prochaines mois. Et les samedis... Pas de convention OIT ici! Ca donne une autre vision du mouvement de Commerce Equitable... Quand même les ONG ne les respectent pas..

 

Une nouvelle semaine commence. Et maintenant il faut vraiment que je me mette à structurer mon travail. J'ai fait un planning préliminaire. Je vais avoir beaucoup de travail! Mais ca va être bien, et intéressant..

Hier j'étais assez molle...  (hm, je ne sais même pas si ça ce dit comme ça... je pleure tous les jours parce que je n'ai pas pris mon Petit Robert avec moi, il me manque!) Ma moustiquaire est tombée l'autre jour. Donc la nuit du dimanche je n'avais seulement qu'un roll-on, qui ne semblait pas faire trop d'effet, comme protection contre ces buveurs de sang... Je suis pleurnicheuse je sais bien. Cela dit, après quelques piqures j'avais la moitié de la figure, un bras et une main tout gonflés. Et ça grattait de partout! C'est horrible! En plus je me suis réveillée avec le coque à 5h30 le matin (comme tous les matins... il y en a même deux!) Pas de grâce mat dimanche. Même sans compter les coqs, il est pratiquement impossible de dormir après 8h à cause des cris, des voitures et du gospel!

 

Je viens de réussir à me sauver d'une discussion avec un de mes collègues sur s'il faut que je regarde les harcèlements sexuelles « objectivement »... je ne sais pas trop ce que ça veut dire. Et, de toute façon il dit que ceux-ci doivent être expliqués et surtout justifiés par la culture... Personnellement je ne pense pas que ce genre de choses peuvent être justifiés par la culture. Et je ne pense pas que tout le monde ici le pense... L'autre collègue (black) essayé de me convaincre que je ne peux pas avoir le cancer de la peau, qu'on fume beaucoup en Suède parce qu'il fait froid, que la Suède est pratiquement un pays Slave, et que le Whiskey C'EST BON.... C'est assez amusant... Et je vous jure, il est pire que moi a vouloir toujours avoir raison! (Ce qui n'est pas du tout mon cas, juste que les gens utilise ça comme argument quand ils ont tord! hahaha)

 

Cyril och Fabien, mina två klasskamrater som praktiserar dryga 20 mil härifrån spenderade en dag här hos mig. De var extremt glada att träffa mig när de slutligen kom hem till mig tre timmar för sent efter att « bara ha druckit klart ölen »... Jag vet inte om deras enorma gläde hade något att göra med de 6 ölen som de hade druckit? (Flaskorna här rymmer 65cl...)

Tack vare pojkarna fick jag chansen att smaka den kamerunesiska ölen. Inte illa, ingen Weissbeir men man tager vad man haver...

Igår kväll var vi bjudna till en bar-kabaret av min chef, Cirille. En grupp spelade « kända » låtar. Och tom gruppen var « känd ». De heter Petit Pays (Jag tror iaf att det var dem..?) Och man hör deras låtar hela tiden. Att höra dessa « coola » låtar ända tills jag känner igen dem och nästan kan sjunga med (ok, en låt.... och den är inte så komplicerad, de sjunger mer eller mindre ett enda ord...) får mig att känna mig sjukt « inne ».

Det var som en stor kareoke förrutom att alla sjöng samtidigt och att det inte fanns någon text... Vi var ganska borta. Men ja, när man är vit och tom europée lyckas man hitta sätt att göra sig cool på. Som att gå upp på scen och försöka dansa till afrikansk musik. (Vi hade faktiskt inget val, de drog i princip upp oss med våld) Jag vet inte hur vi gjorde men folk verkade iaf tycka att vi var sjukt bra! (...)  =P

 

I morse fortsatte vi vår utbildning i Planifiering. Det var inte särskilt komplicerat. Efteråt tog en av mina kollegor, Mélanie, med mig till marknaden för att jag skulle kunna köpa grönsaker, nu när jag har ett KYLSKÅP! Det var Paradiset på jorden, massa grönsaker och sjukt billigt! Däremot var det varmt som i helvetet. En timme under den gassande solen och 5 kilo grönsaker senare var jag halvdöd. Det faktum att killarna på marknaden ideligen trackasserar en gör en inte mindre trött. Om en kille hade kallat mig « gullet » eller något liknande femton gånger hemma, och sedan frågat den jag var med om han kunde « få mig » så att vi kunde gifta oss, hade han nog fått en stor smäll någonstans där det gör ont... Ok, antagligen inte, men jag hade kanske övervägt det? Bortsett från det är de flesta människor här väldigt trevliga. Och killarna är dumma i huvudet men ganska harmlösa.

Jag mötte upp Fabien och Cyril några timmar senare efter lite telefonproblem som verkade vara allmänna i hela stan. Vi gick till Score, affären där jag spendarde 40 euro första dagen.. jag hade svurit att aldrig mer gå dit men fransmännen ville absolut köpa ost, charcuteri och Pastis (sånt där som jag innan trodde att bara gamla gubbar i södra Frankrike drack, man blandar det med vatten och så blir det vitt, och odrickbart)

 

Nu har de iaf åkt tillbaka ut på landsbygden (där de varken har kylskåp, balkong eller Score).

 

Imorgon ska jag ut till « vårt » kvarter, Etetak, och träffa våra två ungdomsgrupper. Jag hoppas få vara mycket i fält nästa vecka så att jag börjar förstå situationen... Känner att jag inte kan börja researcha inna jag förstått en hel del grejer. Jag har bara varit här i en vecka men jag känner att jag verkligen måste sätta igång på riktigt! Jag har massa grejer att göra... Men, allt börjar med förståelse. Och för det krävs det lite tålamod. Det är absolut nödvändigt. Om du inte förstår hur saker fungerar riskerar ditt arbete att göra mer ont än gott...