Hemma i måndags efter en långhelg hos mina klasskompisar Fabien och Cyril i Abong Mbang i Kameruns östra region. Jag åkte i fredags och kom fram på eftermiddagen efter en något obekväm fyra timmars resa i en minibuss. Men allt är relativt och den var helt och hållet utståbar, särskilt om man jämför med andra resor som till exempel en sex timmars tågresa i tredje klass i Indien... Näar jag kom fram och fann Cyril var jag glad som ett barn och när Fabien mötte upp var jag euforisk. Ok jag överdriver något, men jag är bra glad att killarna är i samma land!
Abong Mbang är en liten stad, eller stor by kanske, i Öst som är den fattigaste regionen i Kamerun. Det är helt annorlunda än Yaounde. Folk tittar på en och någon kille här och där kommenterar lite men det är ingen evig kakofoni och eftersom det är så mycket mindre folk är det lugnt och trevligt. När jag kom till Yaoundes resecentrum i fredags för att ta minibussen kastade tio killar sig på mig så fort jag kom ur taxin för att försöka tvinga mig att åka med deras bolag. De försökte ta mitt bagage för att ta det till någon buss. Det var ganska obehagbligt. Och de visste ju inte ens vart jag skulle! När “konkurensen” om kunderna blev för stor börjar de bråka och slåss mellan sig. Som tur är visste jag redan vilket bolag jag skulle åka med och var deras kontor låg. När jag kom hem igen i måndags var det samma sak. Ett tiotal män som kastar sig på bussen innan den ens hunnit stanna i ett bizarrt försök att övertala folk om att åka med deras taxi. Som sagt, skönt att åka, mindre att komma tillbaka.
I lördags och söndags var vi ute och besökte några av byarna som Fabien och Cyril jobbar i på ett vattenprojekt. De är i en ny by varannan dag och åker tillbaka till “stan” där deras NGO finns på helgerna. Det är i princip omöjligt att komma ut på lervägarna (men vägar är verkligen en överdrift) så jag blev tvungen att vänja mig vid motorcykeln. Och jag kom i vilket fall fram till att om jag nu skulle dö fanns det värre ställen att dö på än på en motorcykel som åker relativt snabbt på en lerväg med massa hål och gupp, med vinden i håret, omringad av regnskogen, på kvällen vid solnedgången och alla skogens ljud, med en Cyril eller Fabien bakom sig som pratar strunt! Det finns värre sätt att dö på. Och föressten är motocykeltaxichafförerna rätt vana. Så när jag väl kommit över den rädslan var det shysst!
I byarna blev vi väldigt bra bemötta. Och jag förstod att om Cyril och Fabien spenderar sin arbetstid med att dricka (jag överdriver!) så är det inte enbart deras fel… I varje by man kommer till tar byborna fram en liter palmvin, Macabo, eller tvâ, eller som de även kallas “den vita frun”… och sedan en liter palmsprit, alias “klara frun”, “tidjantidjan” eller “rha!”. Vita och klara frun kommer frân att ensamma män sover gott och glömmer att de âr ensamma efter att ha druckit lite vin eller sprit. “Tidjantidjan” är Makak-namnet (folket som bor i öst, och deras sprâk) pâ drycken och syftar pâ att folk som druckit den pratar en massa strunt. Blabla blir tydligen “tidjantidjan” här. Med samma logic syftar “Rha!”,som används âven I Yaoundé, pâ hur folk later efter att ha tagit en klunk sprit (som varierar I alkoholhalt.. de har inget sätt att mâta…Men det är ganska starkt. Den ena som jag drack var som vodka…) Palmvinet är ja inte sâ förtjust I, det gâser och är bâskt och fâr mig att tänka pâ apelsinjuice som man lämnat I kylen för länge… (bara att det är palmjuice dâ) Palmvodkan däremot är rätt god.. Men med tanke pâ alkoholhalten bör man ju undvika att dricka för mycket.. och glasen är inte sma…. Vilket iof inte har nâgon betydelse eftersom man mâste dricka upp litern förr eller senare… Det är ju en present som kostar mycket pengar (ca 12 kronor för en liter…) och ibland gâr folk ihop flera stycken för att bjuda gästerna pâ dricka….
Det finns inget tabu fôr kvinnor att dricka… Vilket jag hade föredragit att det fanns när de I en by tog fram gammal gin som smakade som sjukhussprit enligt Fabien, men som gin enligt mig. (jag har aldrigt tyckt om gin) I vilket fall hade jag aldrig överlevt att jobba I bushen om jag blev bjuden pâ alcohol hela tiden! I och för sig kanske de tog fram lite extra för att de redan känner Fabien och Cyril.. När vi susade forbid byarna pâ vâra motorcyklar tittade alla sâklart pâ oss, men istället fôr att skrika “Tang! Tang!” (vit! Vit!) sâ skrek de TidjangTidjang!! … Jag skojar inte! Men jag skrattade ordentligt i varje by! Pojkarna har alltsâ gott rykte! (Fast jag tror att de hade föredragit tang ibland, även för dem blir det nog lite mycketdrickande i byarna…) Jag överdriver kanske lite hela den här historien kan ni tänka. Och det kanske jag gôr, men inte sâ mycket.
Förutom alkoholen träffade vi bychefen i varje by och en masas kvinnor och barn och mân somalla var vâldigt gästvänliga. Vi var ute och gick I skogen (som inte är sâ tät där jâmfört med längre bort frân stan), vi âkte nästan i en gondol (jag medger att jag hade skrivit “pirog” vilket är det franska namnet om jag inte hade fâtt förstklassig svenskhjälp… illa illa…) men den tog in för mycket vatten sâ det gick inte vilket Cyril var extremt besviken over, vi sâg mângkulturer (alltsâ där man planterar flera grödor inte dansar och sânt); I princip alla hus var I lera. Det hade alltsâ ganska lite gemensamt med huvudstaden! Vilket var exakt vad jag var ute efter. Med andra ord, det var underbart!
I fredags gjorde fabien pizza pâ den traditionnella eldplatsen. Han hade köpt en sten och allt och over det la han ett stort lock sâ att det nästan blev som en ugn. Pizzan blev sjukt god, om än kanske inte précis som en pizza gjord i pizzaung. Och hâr finns det ju ingen anna ost ân “skrattande kon” och alla möjliga plagiat av denna, som “welcome” till exempel…jag ât varken orm eller “igelkott” (vilket inte alls är en igelkott, försöker lägga upp en bild, organisationen där Fabien och Cyril föder upp dem för undervisning, de är tydligen en delikatess), jag ât heller inte gorilla (gorillaögon ska ocksâ va en delikatess…) eller apa.. men det gör inte Fabien eller Cyril heller de är ju utrotningshotade….
Nu är jag tillbaka i stan. Vilket jag, som jag redan sagt, âr lagom glad över. Tillbaka till verkligheten efter en välbehövlig lânghelg, en av de första helgerna som jag inte alls jobbat, och efter att ha sett killarnas job som, subjektivt sätt, är mycket bättre gjort an mitt eget, vilket mâ vara subjektivt men jag tror ändâ att det är sant….Men kanske har helgen gjort mig gott och kanske kan jag jobba utan stress nu… (ni som känner mig vet nog bättre)
Frân min helg finns bara extremt kliande mygg/myrbett kvar och massa foton. Men jag förtröstar inte, nästa vecka kommer grabbarna hit till Yaoundé! Och föressten ska jag till Douala, ekonomisk huvudstad, i helgen.
(om min text saknar â och ö och ä och alla I âr stora sâ är det för att datorn bestämt sig för att jag skriver pâ engelska… vissa ord kanske är pâ engelska ocksâ och dâ fâr ni försôka lista ut vilket ord det kan ha varit pâ svenska. Nu är jag trött och ska gâ hem och laga lite mat.)
